Så har Jing spårat upp sitt tredje 1:a första pris i Åpen klasse blodspår! I går var Jing, Emil och Ricci i Selbu för att gå en bevegelig pröve för Stig Meier Berg. Det var spännande för Emil stod för championatet, Jing för arbetsmeriterna för championatet och Ricci skulle prova för första gången. Och de som känner till Stig vet att där får man ingenting gratis utan hundarna får verkligen jobba för sina premieringar, både i form av krävande spår och en strikt men mycket rättvis bedömning. Så att gå till 1:a för honom är värt lite extra :-) Och som Jing jobbade... Kan bara säga att jag är otroligt stolt över vår lilla Loppa för hon gick ett svårt spår med mycket terrängskiften, djupa diken, bäckar, tät skog och massor av viltkorsning som var 24 h gammalt. Hon är en arbetsmaskin utan like och hon ger aldrig någonsin upp! Fram till fjärde raksträckan hade hon HP, men då det hade hänt något otroligt spännande precis innan vinkeln så hon surrade runt en stund och checkade allt mycket noggrannt och passerade spåret flertal gånger inna hon ansåg sig färdig och tog upp det igen. Och därmed miste vi HPt. Men vi är ändå oerhört nöjda för hon gick helt enkelt strålande, och hon är bara 13 mån. Detta kan bli hur bra som helst. Så nu måste hon få två minst 2:a pris på utställning efter 2 års ålder för att lösa ut championatet. Champis blev det såklart när vi kom hem på kvällen!
Ricci och Geir gick också ett mycket bra spår, speciellt med tanke på hur lite de har tränat eftersom Geir huvudsakligen har gått bakom andra hundar i sin utbildning till viltspårdomare. Ricci jobbade på helt super helt till 50 m före spårslut då hon gick av på färskspår... Men hon visade utan tvekan att detta kommer hon att fixa galant! Och Geir är en mycket duktig förare som låter henne jobba ostört och läser henne mycket bra.
Men det var Emil som stod för kvällen största prestation. Med en sammanbiten Elisabeth hängade efter sig hanterade han både färska spår efter turgående och storfågel som flög upp gång på gång utan att låta sig afficera och de gick in till en strålande 1:a med HP!!! Helt fantastiskt, vi tar av oss hatten för Turboekipaget Elisabeth och Emil! Och därmed kan Emil också titulera sig NVCH numera. Och det lär inte bli hans sista titel...
Yesterday Jing tracked down her third 1st prize in Open class gametracking! In a very challenging 24 h old track that went through many different terrain-types, deep ditches, streams and lots of corssing of wild game she made fantastic work! She is scrupulous in her tracking, a slogger that never, ever gives up, and she's only 13 months. This can get as good as it gets, or even better! We're really proud of our little girl who now has the working-merits for the Norwegian champion-title in gametracking - NVCH, but she has to get two minimum "Good" in show after 2-years of age before she gets it.
På förra helgens NM så gjorde Remus och jag en god innsats. Visserligen var jag på vippen att göra om samma fel som på NM 2006, det vill säga tro att jag visste var spåret gick, men som tur var så litade jag till slut på Remus. Han gick ett bra spår som blev belönat med ett första pris, men det var inget i spåret som gjorde att han fick visa sig fram. Och därmed hade vi heller inte en chans att bli placerad vilket är helt riktigt. Däremot var det ytterligare en toller med, NVCH Tessie, förd av Kjell Erklev från Kristiansand, som gjorde ett superbra spår där hon säkert hanterade en hel familj med barn och två hundar som kom gående mitt i spåret. Tessie är inne på sitt 11:e levnadsår och vi kan bara ta av oss hatten för denna ekipagen, STORT GRATTIS fråna oss!! Vi ser fram mot att träffas på NM 2009! Det som också var skoj var att det var Henrik som lade vinnarspåret och jag var också med och fick se årets mästare gå.
I lördags så var det debut för Remus i bruksens klasse B (högre). Enda orsaken till att jag valt att starta är för att jag ville känna på de olika momenten innan vi ska börja träna in dem på allvar i vinter. Vi har ju i stort sett inte tränat någon lydighet alls sedan stevnet i maj och det var många nya moment. Men vi hade det jätteskoj och blev i alla fall godkända. På spåret så börjar det med bakspår, surt men sant. Själva spåret sedan var något helt för sig själv... Aldrig gått ett så krångligt spår på tävling förut, men så är det ibland. Tur att vi är vana vid Henrik-spår där allt kan hända ;-). Vi kom in med sex av de åtta pinnarna vilket jag inte är helt nöjd med, men men. På lydighetsbiten hade vi fyra stora runda nollor. Jag hade själv valt att stå över två övningar och de andra två vi nollade på visste jag vi inte hade inne heller. Men vi fick 9.5 på tungapporten!. Efter lång väntan var det till slut dags för fältet. Remus gick ut som dagens 11:e hund, och som han gick! Vi hade en generalrepetition tidigare i veckan som inte var alls bra men nu visade han verkligen vad han kan. Alla fyra föremålen kom in och han jobbade suveränt, bra fart både ut och in, lagom men högt tempo i en väldigt tung terräng och ok avlämningar. Vi fick därmed 9 p på fältet med avdrag för att han slarvat med en avlämning samt att han helt i starten var lite mycket utanför fältet (liksom många av de andra hundarna också gjort fick jag höra). Och det var också dagens näst högsta betyg på fältet! Domaren hade tydligen varit nyfiken på Remus för han hade inte sett en toller gå fält innan. Jag tror vi gav honom ett positivt intryck. Jag är mycket nöjd med dagen, speciellt att det blev en så bra avslutning. Fosen BHK ska ha en eloge för sina trevliga och välorganiserade tävlingar, som vanligt! Stort grattis går också till Lidvard och Bayard som vann klasse A med cert och därmed också brukschampionat! Och Linn med Spike som vann klasse C med uppryck, härligt! Nu behöver du inte gå spår på länge, Linn!! ;-) Och Jing var såklart med som sällskapsdam och charmerade de flesta deltagarna, både med två och fyra ben. Hon fick dessutom en efterlängtad lek-session med Pippi, en 16 mån gammal Risen-jente. De lekte verkligen härligt! Både Jing och Pippi leker ganska fysiskt och det blev en massa springande, men allt skedd med en väldigt fin balans mellan de två flickorna och de uppförde sig som bästa vänninor.
Idag har vi varit ute på en långtur i skogen där hundarna verkligen fick släppa loss över myrarna. Remus fick försöka sig på ett linjetag över vatten och Jing fick inkallning över vatten, allt gick bra. Senare på kvällen träffade vi Wenche & Alfred och Geir & Ricci för lite jaktträning. Det går ju i ett för Remus nu, först blodspår, sedan brukstävling och nu är det jakten och såklart Tollerlagkampen som står i fokus. Jag hade lust att se hur Remus var på jaktträning nu när han med all rätt faktiskt var ganska trött, och det var positivt. Vi började jobba med linjetag och det gick väldigt fint för alla hundarna. Remus hade bara lite ljud i början men var sedan helt tyst och jobbade kanon. Sedan la vi ut ett fält med 12 dummy då Remus låg lös och såg på när vi la ut utan ett pip. Vi skickade Ricci och Remus på varannan dummy och det gick helt super! Bägge hundarna jobbade effektivt och hade näsan på från första steg. Ricci är ju helt cool när andra hundar jobbar och tar livet helt med ro, och idag följde Remus hennes exempel! Lite småpip ibland men inte mycket alls. Och han var väldigt lyhörd och följsam. Ett mycket bra träningspass! Som Geir förslog kanske jag ska börja cykla de milen vi har till träning så Remus är trött när vi ska börja jobba... Det är i alla fall inte innsatsviljan det står på!
Detta årets Tollarspecial är över för en stund sedan och som vanligt var det väldigt trevlig! Inga stora resultat för vår del, varken Remus eller Jing blev placerade på utställningen och heller inte som årets Viltspårtollare. Men vi har haft det väldigt trevligt och minglat och pratat en hel massa! I alla fall jag, Henrik ägnade helgen åt att ta en hel massa bilder, det blev ca 2500 st den helgen och av dem har han valt ut 331 st som vi har lagt ut på en egen bildsida. Det hade varit väldigt fint att få hjälp med att identifiera agility hundarna eftersom jag inte alls följde med då. Ta er en titt och vi hoppas att ni också tycker om bilderna. Var vänlig och respektera copyright.
Tusen tack till reseföljet Elisabeth & Stein Roar, Geir och Wenche & Haakon, det är alltid lika skoj att dra på tur med er! Och jag har bokat boende till oss för nästa år... Tack också till Annina, Jani och Heidi för härlig grillning på fredagen och Vildandsmamma Anette, Bruno Maria och gänget för en jättetrevlig inomhus grillkväll på lördagen. Dessutom fick Jing (och jag) träffa Nina som har hennes mamma Mila och även Minna som har pappa Jouni, jätteskoj att träffa er igen och att ni fick se vår lilla loppa! Och det var underbart att få träffa Remus dotter Kida och Anna igen! Lilla Kida är en härlig och otroligt glad liten fröken som gjorde sin debut på utställningen med bravur. Hon fick HP och var kvar länge i konkurransen men blev sedan oplacerad. Anna var superduktig med henne i ringen! Kida tog hela den stora utställningen med ro och trivdes. Hon hade dessutom fått sin första löptid dagarna innan så det var mycket som skedde för henne! Jag glädjer mig till att träffa er igen!
Väl tillbaka i Trondheim så sätter det igång på riktigt igen för Remus. Efter tre lata veckor med semester i skuggan på Smögen, avbrutet endast för tur och badande, är väl kanske inte formen så på topp som den borde vara. I morgon ska vi nämligen delta i Norska Mästerskapen i viltspår, Remus och jag! Henrik är med som spårläggare så det blir en spännande dag. Vi har gått ett bruksspår sen blodspårpröven i Selbu i slutet av juni och nu i veckan bara hunnit med ett vanligt blodspår och ett kort motivationsspår. Så vi får se, som vanligt i denna tävlingen handlar det mest om att ha turen att få ett bra spår med utmaningar som hunden kan hantera och på så sätt kan visa sig fram för domaren. Och komma genom spåret såklart. Men vi ska såklart göra vårt bästa och skoj ska det bli oansett! Håll tummarna för oss så återkommer jag med hur det har gått!
This year Tollerspecialty is now over and it was as always a very nice arrangement, even though we didn't achieve any great results. We had only entered the show where both Remus and Jing worked well but did not get placed. Oh well, I had a great time chatting with people and mingling. Henrik spent most weekend behind the camera lens taking 2500 pictures and of theses he has chosen 331 to share with you. You can fin them on their own page. Please respect the copyright on the pictures.
During these days we also met Nina who owns Jing's mother Mila and Minna who has father Jouni, it was great to meet you agian and that you got to meet Jing! I hope we talk again soon. To my great joy Remus' daughter Kida with owner Anna also came to the show! Kida made her debut in the ring and was awarded with HP! They stayed in the ring a while but were not placed. Anna really showed Kida nicelly and they will be such a team. Kida had just gotten her first heat but took everything in a very realaxed way. She is a wonderful little girl who is bubbling with joy!
Back in Trondheim after three weeks of lazy sleeping in the shade, occationally interrupted for a walk to go swimming, Remus has some tuff competitions ahead of him. Starting tomorrow when he will participate in the Norwegian Championships in gametracking! It will be very exciting, especially since we havent been training at all during the vacation, except for one track. We have only managed two tracks this week as well so we'll se how it goes. If he gets the right track he can win, if he doesn't then he won't. But we will do our best so wish us luck!
Vem kunde tro att ett år kan gå så fort. Det känns i alla fall inte som 12 måndader sedan jag stod på en brygga i Ryfylke med fiskrens upp till armbågarna då det tickade in ett SMS från Annina om att Mila hade fött fem hanar och en tik, Jing hade kommit till världen! Under året som gått har vi lärt att känna vår lilla fröken som till fullo levt upp till sitt stamtavlenamn - Racing Rascal - och dessutom välförtjänt fått en hel hög med smeknamn - Pöbel - Gremlin - Mors lilla Loppa - Loppis - Monstret, och fler därtill. Men inte minst är hon vårt lilla hjärtebarn som än så länge mer än motsvarat våra förväntningar och vi glädjer oss till att förhoppningsvis få MÅNGA fler år med denna fantastiska hund. Tack Annina och Nina för henne!
Orsaken till att uppdatering har dröjt är att vi har varit ute och firat födelsedagen i skogen! Jing fick ett 720 m långt och 50 min gammalt spår med 6 förmål. Och som hon gick... De två första pinnarna gick hon över men då vi knapp har tränat med pinnar innan och hon bara har gått blodspår de senaste månaderna så var det helt ok, de andra plockade hon jättefint. Ett väldigt fint spår där hon fick ta ut sig lite. Nu blir det ett par motivationsspår för att fylla på bägaren igen innan vi går vidare med längd och ålder. Sedan var det Remus tur och han fick ett 2 km långt och 1,5 h gammalt spår med nio pinnar plus slutet. Min främsta utmaning med honom nu är att sänka tempot. Om han inte använder all den kraften på att dra runt mig i spåret så kan han gå fem fältsök och tre lydighetsprogram efter utan att ta slut. Han gick i alla fall helt super, plockade alla pinnar och var storförnöjd efteråt. Sedan blev det en liten fotosession för att få till en födelsedagsbild samt 12 mån bilden i utvecklingsgalleriet. Väl hemma blev det firat med sång och våfflor till bägge hundar, och nu sover de så gott :-)
STORT GRATTIS på 1-års dagen vill vi skicka till alla bröder i R&R-kullen, Kimi, Josh, Otto, Kairo och Nitro, hoppas ni har haft en härlig dag!
Who would have thought that a year can pass by so quickly? It does not feel like 12 months ago that I stood in the harbour on a small island in southern Norway with fish-gut up to my elbowes and got a SMS from Annina telling me that Mila had given birth to five boys and one girl, Jing had been born! The months passed we have gotten to know our little lady who does not give us reason to doubt her pedigree name - Racing Rascal - and who additionally has earned a bunch of other suitable nicknamnes, usually not very flattering and not easily translated I'm afraid ;-) But she is our most beloved little girl and we hope to have MANY more years with this fantastic companion! Thank you Annina and Nina for her!
CONGRATULATIONS on your first birthday all the brothers in the R&R-litter, Kimi, Josh, Otto, Kairo and Nitro!
Som sig hör och bör när ett evenemang av denna storlek befinner sig inom rimligt avstånd tog jag och Jing turen till World Dog Show i Stockholm 4-6 juli. Tillsammans med Elisabeth och Emil hade vi inga problem med att fylla en Volvo V70 till bristningsgränsen med nödvändigheter såsom gula parasoller, fiskgrillgaller och champagneflaskor. Milen till Stockholm gick fort undan men massor av snack om det mesta, och innan vi visste ordet av var vi framme på Säbyholms Naturbruksgymnasium där vi skulle bo under helgen. Ett vackert område som bar präg av att det vanligtvis bodde studenter med både hundar och andra djur där och att dessa var välkomna överallt.
Första dagen var fredagen då Svenska Tollarklubben ordnade utställningen som föregick på Almare Stäket, ca 20 min körning från oss. Eftersom Emil skulle in i Bruksklassen och vi gärna ville ha lite tid att slå oss till ro, var det tidigt uppe och iväg. Väl på plats mötte vi upp med Geir och Ricci och även Tore, Elisabeth och Decoy visade sig vara på plats. God representation av Trøndertollerne med andra ord! Decoy var först inne i ringen och gjorde det riktigt bra, Excellent i kvalité (rosa band, motsvarande CK) och placerad som andra bästa juniorhanne! Sedan var det Emils tur att gå in i en jaktklass av mycket hög kvalité, och Emil uppförde sig exemplariskt i ringen och stod ännu bättre. Men han var inte helt mitt i blinken för denna finska domare och fick Very Good (rött band, motsvarande 1:a pris) och blev placerad som nr fyra i konkurransen. Det bör dock tilläggas att innan vi åkte var Elisabeth och jag var väldigt överrens om att vi skulle bli nöjda om våra hundar fick rött band alla dagarna. Men det är klart, ju mer man får, desto mer vill man ha... ;-) Sedan var det Jing och Riccis tur och bägge våra flickor fick Excellent och skulle därmed in i ringen igen! Jing blev oplacerad i konkurransen men Ricci blev andra bästa juniortik med kullsyster Bizzy på fjärde platsen, flott! Det var också skoj att se två av de yngre förmågorna från Vildandsfamiljen, stilige och charmige Bruno (Vildandens Blåmussla af Spirtas) fick Excellent och blev tvåa i unghundklassen medan charmisen Zookie (Vildandens Pangbrud af Axquiz) även hon fick Excellent i juniorklassen men blev oplacerad precis som Jing. Jätteskoj att träffa er och jag ser fram mot att göra det igen på Specialen! Självklart var Vildandsmamman Anette också på plats och det är alltid lika härligt at träffa dig!
Efter en lång dag på utställning blev det grillande "hemma" hos oss på Säbyholm där vårt nyinförskaffade fiskgrillgaller kom till gott bruk på engångsgrillarna medan Elisabeth, Geir, Tore, Elisabeth och jag njöt av champagnen, både för at fira dagens resultat, men kanske mest för att fira Emils första kull som kom till världen natten innan! Emil är nu stolt pappa (och Elisabeth ännu stoltare bestemor...;-)) till tre helt underbara småknyten på kennel High Spirits Tollers i Tyskland! En härlig kväll.
Lördag morgon var det upp lika tidigt för att vara med på dagens utställning som ordnades av SSRK på samma plats som gårdagen. Allt gick smidigt även denna dag och vi var på plats i god tid med våra solgula parasoller som visade sig vara ett mycket bra inköp för att skydda hundburarna för det mesta av solen som lyste från en nästan blå himmel bägge dagar. Idag kom också Jings uppfödare Annina och fick träffa lilla Loppan för första gången på nästan 10 månader. Jag hoppas att hon är nöjd med det hon såg. Förutom att hon, liksom gårdagens domare, tycker att Jing var tjock... ;-) Men det kan jag vara enig i, hon har lite väl mycket "valpfett" funt bröstkorgen och hon är faktiskt på väg ner i vikt. Men det blir genom mer träning och inte mindre vanlig mat. För den amerikanska domaren gjorde både Decoy och Ricci en strålande repris av gårdagen, dvs Excellen och andra bästa junior, otroligt bra! Emil slog till med ett Excellent idag och ännu en flott fjärdeplacering i jaktklassen, helt kanon Elisabeth! Lilla plingan föll inte helt i smak hos domaren och fick Very Good. Jag var heller inte helt nöjd med hur vi visade oss fram i ringen heller denna dagen men sån är det ibland.
Även denna kvällen avslutades med grillning med Geir, Annina och Saija som kom och gjorde oss sällskap. Självklart blev det champagne även i kväll och en massa god mat. Till hundarnas stora glädje tog vi även med oss några dummy och gjorde några markeringar. Emil var riktigt het och la det mesta av hjärnan i benen den första markeringen men tog sedan igen sig och visade hur han brukar göra. Jing fick också tre markeringar och fröken imponerade mig stort då vi faktiskt inte har kört några markeringar och i alla fall inte med den svårighetsgraden då hon spikade alla tre markeringarna! Hon gjorde ett fint jobb med att leta inom ett litet områd där hon visste att dummyn fanns och hade en härlig fart! Jag var så glad att jag lät henne slarva med andra avlämningen men det gör vi inte om (lovar, Elisabeth).... Sedan fick Jing och Bitti lov att leka lite och då blev det full rulle! Nu ser jag var Jing har lärt sig sitt sätt att leka, de var på precis samma sätt, tugga på öron och hals medan de springer i 120 km/h samt att hiva över varandra på rygg. Ännu en fin dag var till ända.
På söndagen var det dags för den verkligt stora dagen, Världsutställningen! Då vi läst att det skulle bli svårt med parkering inne i stan beslöt vi oss för att ta pendeltåget in istället. Kl 06.17 gick det och när vi väntade på perrongen så dök det minsann upp en tollare till! Det var Helene och Glada från Agrosofen som också skulle in till utställningen och eftersom vi har vår träningskompis Rival från just Agrosofen så var det skoj att träffa dem! Och Jing och Glada skulle nog väldigt gärna ha busat runt på tåget men det får vi spara till en annan gång istället. Tack för trevligt sällskap och guidning, Helene! Väl framme vid mässan så visade det sig att vara en lååång kö för att komma in men det gick förvånande snabbt och smidigt. Om hundarna inte har varit utsatta för miljöträning förut så blev de det i alla fall idag. Massor av hundar, burar, kärror, stressade människor, godbitar och annat i en enda röra. Men vi hade räknat god tid eftersom Emil skulle in i ringen kl 09.00 och hade faktiskt slagit upp burar, stolar och satt oss i ro vid ringen kl 07.30. Inte så illa. Decoy var först in i elden igen och han och Tore gjorde sin bästa ringprestation hittills, ända till finalrundan för juniorhannarna då folk börja de applådera och heja. Allt stoj och klappande fick Decoy att gå i spinn och han sprang sig dessvärre från placering. Men de kommer starkare tillbaka! Emil var inne samtidigt så det var mycket att hålla koll på. Som vanligt en prins i ringen och blev åter belönad med ett Excellent och blev igen placerad som fjärde bästa i jaktklassen, på Världsutställningen!! Nu kanske till och med Elisabeth börjar inse att hennes lille skranglige femi-kalkon har vuxit till sig till en stilig och helt underbar karl (som bara är kalkon ibland..)! Efter ytterligare väntan blev det till sist Jings tur. En juniorklass bestående av 17 väldigt fina fröknar skulle bedömmas av en schweitzisk domare som var både effektiv och mycket trevlig. Jag ställde Jing lite annorlunda denna dagen och kanske så var det just det som behövdes, hon fick Excellent och efter mycket springande och uppställande blev vi till sist placerade som fjärde bästa juniortik, HURRA, vi placerade oss på världsutställningen!!! Ricci kom hack i häl som nummer fem och trea blev Remus systerdotter Migo från Digby Tollers, stort grattis! Andra bästa juniortik kom från kennel Adorea och som mycket välförtjänt vinnare och JWW'08 stod en tik från Lauvstua som blivit bästa junior på alla utställningarna, det är bara att gratulera till strålande prestationer i ringen! För övrigt så blir det stående ovationer till kennel Lauvstua som tog med sig tre av de sex möjliga titlarna på denna världsutställningen, även JWW'08 bland hanarna samt WW'08 då Zamantha blev BIM i mycket spännande finaler. Stort grattis går såklart också till Mäkiharjuns Fan-Fan Falcon "Rasmus"som blev BIR, WW'08 och SU(u)CH denna dagen samt till kennel Mäkiharjun som gick av med seger efter seger dessa dagar.
De två domarna som dömde tollern imponerade mig med sin effektivitet och trevliga och engagerade sätt samt att de var riktiga ringrävar som visste hur man skulle göra det spännande och showigt. En stor eloge till arrangörerna både av Circuit-utställningarna och själva WDS för ett super organiserat arrangemang! För oss fungerade allt helt problemfritt alla dagar och det är imponerande hur väl det flöt på med dessa tusentals hundar och ännu fler människor! Men jag måste säga att jag var lite besviken på det svenska deltagandet på själva världsutställningen, jag hade väntat att många fler av de svenska uppfödarna skulle ställa sina hundar. Synd när det faktiskt finns så många fina hundar i Sverige och det trots allt är arrangörsland. Men kanske kommer de til Herning 2010 istället...?
Elisabeth, Geir och jag stannade kvar ganska länge på mässan för att se i de olika stånden (besvikelse) samt såklart inhandla rosetter... Efter hand tog vi tåget tillbaka och alla hundarna uppskattade att få komma ut och sätta tassarna på gräs igen. En liten frisläpp runda för att låta dem blåsa av det sista krutet fick de innan de somnade gott inne på rummet. Trøndergänget samlades för en sista "restfest", såklart med champange, där vi pratade igenom de senaste dagarnas upplevelser. Väldigt skoj att ha ett så gott gäng att resa med, alla stöttar och hjälper varandra och försöker dra lärdom av det vi upplevt. Geir och Ricci är ju goda reskamrater från förr, och lär bli det igen, men det var skoj att också team Decoy var med. Tusen tack till er för det! Och såklart en extra stor kram till Elisabeth för en kanonresa och den bästa reskompis man kan ha, allt fungerade toppen! Jag lyssnar gärna på din "jamring" om de andra fantastiska hundarna bara du låter mig vara oenig... ;-) Och kan vi vara annat än nöjda med alla de fantastiska resultaten vi uppnått dessa dagar!
Nästan direkt efter det vi kom tillbaka så åkte vi iväg på en liten semsester på Helgeland där vi bland annat hyrde en fyr på en egen ö (Myken fyr) där vi hade det helt fantastiskt med dykning fiske, jordråttor (till Remus glädje) och fint väder. Jing fick uppleva dykning för försat gången och hon skulle nog gärna varit med ner...
I går, fredag, var Jing och Troja ute hos Emil på Lundamo för lite jaktträning där vi fokuserade på jaktfot. Jag har märkt att Jing börjar bli lite väl triggad när dummyna kommer fram numera och mycket riktigt så blev hon väldigt het när Elisabeth och Marit kvackade och snurrade på dummys, men som tur är så lugnade hon sig fint när de stog i ro och gick en fin jaktfot mellan dem. När jag tog ut henne andra gången hade Emil och Troja jobbat med vilt vilket Jing märkte på en gång och blev helt vild, finns det något bättre?!?!? Piping och snusande blev det men hon tog sig in fint även denna gången och jag avslutade medan leken var god. Tänkt att tre människor kan tillbringa tre timmar med att i stort sätt bara stå rätt upp och ner med dummy i hand och det är precis den träningen man behöver?? Vår koncentration kommer att ligga på att få in flöjtesignalerna, sitta på rumpan, avlämning samt jaktfot fram till november när vi ska till Anita Norrblom på kurs. En och annan skvätt av fältsök och linjetag blir det men inget mer kastande. Jing är mycket motiverad för att jobba och då går det lätt över i ljud vilket jag inte vill ha.
I helgen var vi åter på en av
de "fasta" viltspårproven, denna gången i Selbu där Selbu TBK
arrangerade. Det är samma prov som Remus vann förra året och
han ställde alltså som "titelförsvarare". Extra skoj var det
att Remus var årets Dekalhund i egenskap av fjorårets vinnare samt
en ny ras som presenterades. Så här fin var dekalen som delades ut
till alla deltagarna!Lördagen började med mörka moln och lite regn men det lättade under dagen och det blev riktigt skönt väder. Jing och Henrik hade stått som reserv till tävlingen men vi fick kvällen innan klartecken på att de hade fått plats, tack Hilde! Dragning av spårnummer och allmän information skedde på Slebutunet på mogonen och det visade sig att Remus skulle gå sitt spår först av våra två. Remus är alltid heltänd och har en del ljud när han måste vänta på starten och det är vanligt att domarna reagerar på det. De tror att han är stressad och att det inte kommer att gå bra, och varje gång blir de lika förvånade och imponerade över hans fullständiga fokus och otroliga drive i spåret, där han också är helt tyst. Det har kommenterats flera gånger. Remus gjorde ett bra spår med stor spårnoggrannhet som vanligt, men det var inga speciella utmaningar i spåret i form av fågel, får eller annat vilt. Färska älgspår är det alltid och det flög upp fågel strax efter spårstart men det var 20 m på sidan av spåret. Jag försöker jobba med vårt tempo i spåret, sänka det lite, och själv tyckte jag att det gick bra. Att sedan spåret kanske inte var lagt helt optimalt för att domaren skulle få se hunden jobba var lite synd. Det började med en lång och mycket brant uppförsbacke och slutade med en lika lång och brant nedförsbacke. Inga problem för mig som har Remus om drar mig upp, men domaren var inte i form... Dessutom kan jag inte hålla in Remus för mycket i uppförsbackarna för han måste ju kunna komma upp själv. Men så är det ibland. Jag var nöjd med Remus men kände att det inte var något vinnarspår.
Sedan var det Jing och Henrik som skulle in i elden. De dömdes av samma domare som placerade Remus helt i toppen förra året, en mycket trevlig man! Jag har tränat en del med Jing sedan förra provet och lagt stor vikt på motivation och förståelse för vad det är hon gör. Vi var ute kvällen innan provet och la ett 100m långt motivationspår till henne och det ser ut som om arbetet har gett utdelning! Lite försiktig i spårstart och lite fundersam i första vinkel men sedan spårade hon precis som jag har önskat att hon ska, med drive i spåret, mycket målmedveten och otroligt spårnoggrann! Det var verkligen en sann njutning att gå bakom och se henne och Henrik jobba tillsammans, de var otroligt duktiga! Vinklarna går hon inte över en halv meter ens och man kunde verkligen se att nu visste hon precis vad det var hon skulle göra! Härligt! Det är så skoj att se henne komma fram till klöven på slutet för då börjar svansen gå som en propeller i glädje och spänning, jag kunde bara gå och glädjas åt deras arbete.
Väl tillbaka på Selbutunet så började väntan, men det var flera som inte trodde på oss när vi sa att vi trodde att Jing hade 0gjort det bättre än Remus... ;-) Men så blev det. Remus fick ett fint 1:a pris men blev inte placerad bland de sex bästa. När Remus hade fått sitt pris kunde jag se att Henrik började skruva lite på sig och när de börja de ropa upp nr 6, nr 5, nr 4 så tror jag att han hade lite mer nerver än han vill erkänna! Jing blev alltså provets 3:e bästa hund och även yngsta premierade hund då hon med sina 11 månader var klart yngsta deltagaren!!! Otroligt skoj! Ett extra stort GRATTIS med tillhörande stor kram går till cockern Pippi och Wenche som vann hela provet med dagens enda HP! En super ekipage som verkligen förtjänade att vinna!
Nu fattas det alltså bara ett 1:a pris sen har Jing meriterna för NVCH, även om hon inte kan få titeln förren efter fyllda 2 år (det är bara Norge som har den idiotiska regeln att hunden måste ha två st, minst 2:a pris på utställning efter fyllda 2 år för att få viltspårchampionatet, andra länder har ett, minst 2:a pris efter 15 mån...). Men vi har nu ingen brådska. Att hon redan har varit med på två tävlingar är för att Remus ändå skulle ställa och det är god träning. Nu bör vi väl också se lite på att lägga in de svenska momenten i träningen om vi ska ta oss en tur hem senare.
På söndagen var det NRK Trondheim som arrangerade utställning och det var intressant för det blev omvända resultaten mot lördagen. Men det är väl lite av charmen med bedömning av toller, allt kan ske! Både Jing och Remus fick släta röda band och det som var bra under gårdagen var inte bra idag och vice versa. Men stort grattis till Decoy som tog hem sitt första cert! Ingen tik fick CK och därmed blev det heller inte delat ut något tik-cert. Tollarna fick också beröm av domare Per Iversen som tyckte det var väldigt fint att se så gott temprament hos alla hundarna. Väldigt skoj! Han tyckte dessutom att tollereierne visade fram sina hundar bättre än labradorfolket! Sånt tar vi såklart till oss med hull och hår! Men det visar också att de träningar vi har haft har gett resultat, bra jobbat allihop!
Nu till helgen bär det iväg på nästa äventyr då jag, Jing, Elisabeth, Emil, Geir och Ricci ska resa till stora staden och Världs Vinnar- utställningen i Stockholm! Det ska bli skoj! Inga ambitioner om resultat, men däremot om mycket trevlig samvaro med andra tollartokiga människor! Vi glädjer oss och jag hoppas att vi ses!
En helt otrolig helg... Upprycket till B i går var en stor seger i sig själv, och med det som hände idag får det mig att sväva på moln! Och jag ämnar att stanna här en bra stund framöver! ;-)
NRK Nord-Trøndelag ordnade sitt årliga spårprov i helgen, och det med väldigt många anmälda hundar. En stor eloge till dem för att ro i land en så stor pröve! På lördagen startade det 19 hundar och idag, söndag, var det 21 ekipage som kom till start, så en rund, stor summa av 40 hundar var uppe till prov! Och det är med stor stolthet jag kan berätta att Remus gick det bästa spåret av alla dessa!!! Och med lika stor stolthet vill jag berätta att Jing gick in till en 1:a premie på sin allra första spårstart! Hon jobbade helt fantastiskt hela spåret igenom och gav aldrig upp eller blev stressad när hon inte hade spåret. När vi har tränat mer och hon har fått mer erfarenhet tror jag att hon kan bli lika bra som Remus! Det är verkligen ett spårsug i henne (idag visserligen kombinerat med ett stort viltintresse också) som kommer att bli riktigt bra när hon får mer klart för sig vad det egentligen är vi önskar av henne. Det var massor av ren- och älgspår i hela spåret och det hade gått ren där när de la ut henne spår. Hon har aldrig varken luktat ren förut eller gått spår efter någon annan än mig eller Henrik, och ändå ror hon in ett 1:a pris! Mors lilla Loppa! Remus var ju heltänd som vanligt och det är som att sätta på ett tåg när man visar honom spåret, han dundrar iväg och fullkomligt älskar det han gör! När domaren vid spårslut applåderar och säger att det var det bästa spåret han har varit med på i år känndes det väldigt bra! Han undrade hur jag gjorde Remus så motiverad för spåret och jag kunde bara svara att "Han är född sån..."! Sen undrade han om jag ville träna upp hans lilla dachs :-)
Även Bounty och Castello var med idag så det var bra uppslutning av tollarna! Bounty gick in till en fin 2:e premie som kommer att bli en etta bara hon får gå lite mer spår. Bounty tacklade också storfågel i spåret utan att höja ett ögonbryn vilket jag tycker är kanon! Castello fick en hare som rusade rätt över spåret framför honom och varför gå ett gammalt blodspår när Kalle Kanin har utmanat?!? Så dessvärre blev det en rundning för honom, men de kommer tillbaka starkare nästa år!
Vi vill också passa på att gratuler Jings syskon som har varit i farten i helgen! Nitro gick också blodspår och fick även han ett första pris, grattis! Och Josh på kennel Foxgrove i Canada har denna helgen uppnått inte mindre än WC, WCI och WCX! Vi är otroligt imponerade!!!
Idag har jag och Remus tävlat i bruks på Nidaros BHK och ÄNTLIGEN fått uppryck till klasse B! Jag vill helst inte tänka på hur många gånger vi har ställt i C men nu är vi klara. Dagen var varm och då vi började med ett dåligt spåruppsök var jag väl inte väldigt optimistisk över hur det skulle gå. Att vi bara fick 6 p på uppsöket är egentligen inte konstigt eftersom vi har tränat på det danska spåruppsöket i viltspår den senaste tiden och det är ganska olikt. Men spåret gick strålande som vanligt fast vi miste en pinne är jag nöjd då vi heller inte har gått bruksspår sedan tidigt i april. Men det som var allra bäst var ändå lydnaden! Nu är jag och Remus till slut ett team även på lydnadsbanan och vi fick till ett strålande program, en 8:a, en 10:a och resten 9:or var resultatet där! Med en 10:a på budföringen var det nästan perfekt. Jag stod åter över fellesdekken eftersom Remus har börjat resa sig igen efter att ha legat bra i lång tid, upptäckte vi i onsdags, och jag hade tillräckligt med poäng för att klara det ändå. Men en slutsumma på 476 p är inte illa med den borta... Nu glädjer jag mig till att ta tag i de nya övelserna i klasse B med halsgivning, framåtsändning, tungapport och inkallning med stå! SÅ räknar vi med debut där i augusti.
Förra helgen var jag, Henrik och Remus över i Danmark för att prova lyckan med den danska viltspåret. En del både svenska och norska tollare har varit över tidigare utan framgång och nu var det vår tur. Jing fick stanna i Malmö hos min pappa eftersom vi glömt hennes pass i Trondheim. På lördagkvällen kom vi till Grete, Björn och Emilie på kennel Mariendals Red Nose som hade haft valpträff för Remus och Sidas valpar tidigare på dagen. Och vi blev väldigt glada för att Soffy, Aladdin och Rafiki med familjer ville stanna och vänta på oss för att få träffa pappa Remus, tusen tack för det! Det är ett gäng härliga hundar där ägarna verkligen har lagt ner energi på att få dem lydiga och sociala. Jag stannade dessutom till hos Anna och Kida på vägen, en riktig liten turboprinsessa som utvecklas väldigt fint även hon, så nu har jag träffat fyra av de sju. Men för att komma tillbaka till blodspåret. På söndag morgon åkte vi ner till Palsgård där provet hölls, jag drog spår tre av fyra så det blev lite väntetid som spenderades i trevligt sällskap av Grete och Sida, Michael, Lone och Aladdin samt två vänner till Michael och Lone med labrador. När det blev vår tur var jag ganska spänd, hur skulle det gå att gå ett prov som vi bara läst om teoretiskt. Men som vanligt visade Remus hur duktig han är på spår, oavsett var och hur. Vi startade upp och efter ett fåtal sekunder i uppsöksrutan så finner Remus spåret och dundrar iväg, ingen tvekan alls! Dommaren och dommarneleven verkar bli väldigt förvånade över hur fort det gick så de fick springa ikapp, liksom Henrik, Grete, Lone, Michael och deras väninna som också går bak, ett riktigt litet tåg! Sedan går Remus spikrakt i ett behagligt snabbt tempo, första vinkeln missar han inte en millimeter på, andra ringar han lite och när vi kommer mot tredje vinkeln, som var återgångsvinkeln, ser jag att han markerar åt sidan ett stycke innan han tydligt är av spåret. Där var återgången och jag var väl medveten om både att han var av spåret, var spåret var och troligen var vinkeln var men innan jag är smart nog att säga att jag ska ta tillbaka honom får jag besked av domaren att jag har tap. Dumt, för där åkte vi ner en premiering. Jag tar tillbaka Remus och han tar upp spåret igen innan jag ens hunnit sätta på honom och vi sätter igång. Åter en gång så får resten av truppen en liten språngmarch för att hinna ikapp oss då det inte var förberedda. Sedan spårar Remus klockrent till slutet och jag är väldigt stolt över honom! Visst fick vi ett tap men det visste jag att vi skulle få i den vinkeln eftersom Remus går lika mycket på fot som på blod, men han gick ett helt suveränt spår! Det tycket också domarna som gav oss vars en stor björkbukett som symboliserar hundens och förarens jobb. Vi blev omtalade som ett mycket duktigt "makkerpar" och det var bara det lilla som saknades för vi hörde hemma bland de som var i absoluta toppen! Så det blev en 2:e premie på oss med mycket god omtale. Men jag tror att det är första gången en toller går till premiering i championklassen viltspor i Danmark, rätta mig om jag har fel. Inte illa...! Nästa gång så tar vi 1:an.
Vi har haft glädjen av att ha Anette Vildandsmamma och Ola Vildandspappa på besök i Trondheim de sista dagarna vilket har varit väldigt trevligt! Det är ju alltid skoj att kunna bjuda åter den gästfrihet vi alltid upplever hemma hos familjen Björgell. Jing blev överlycklig för att träffa dem igen. Tack för hjälpen på banan, Anette, det hjälpte ju! Mycket hundprat blir det såklart vilket är så skoj!
I morgon blir det debut i viltspåret för lilla fröken Loppa. Dessvärre har inte upptakten till detta varit som man kan önska med det som har hänt så vi får se hur det går. Hon har inte fått många spår, varken långa eller gamla så vi ser på detta som en träning. Vi får hoppas att hennes egen härliga drive och goda viltspårgener från Finland hjälper henne! Remus ska självklart också ställa så det blir spännande. Men det är så varmt och torrt i markerna nu att allt kan ske, speciellt med unga och oerfarna hundar.
En dag i taget är bra. Remus och Jing är en stor tröst och ser till att sprida glädje. Det är bra att ha dem att jobba med, skönt att kunna fokusera helt på dem av och till, det kommer jag att fortsätta med.
Tusen tack till familjen Björgell; Anette, Ola, Martin och Patrik, för att Jing fick bo hos er, det var till en stor en stor hjälp för oss. Att ha Jing i höglöp tillsammans med Remus hade bara inte gått just då. Vi hoppas att hon uppförde sig fint, förutom groparna bakom rhodhodendron, Olas tömda papperskorgar och Barons kraftigt minskade förråd av tuggben... Men hon vill nog snart komma och hälsa på igen.
Vill också sända att stort Grattis till några av våra eminenta Trøndertollere som var nere på Haslemoen och försvarade vår ära; Bounty - 3:e bästa hund på Tollingjaktprov, 2 Chkk CK, Årets Ole Brum vinnare (Bästa dualhund)!, Emil - 5:e bästa hund tollingjaktprov, 2 Bhk och storcert och Nr 2 i kampen om Ole Brum och godkänd i Åpen klasse Workingtest!! (Vet inte Bountys resultat) Helt otroligt bra, vi är så stolta över er!
För någon vecka sedan undrade Marit om jag visste vad som kunde vara fel på hennes dator? När hon skulle in på vår hemsida så fick hon bara upp gamla sidor, de var visst från 25 febuari, och hon förstod inte vad som var fel. Tusen tack för ditt förtroende, Marit!
Mycket att göra på jobbfront och prioritering av andra saker har kommit emellan, och ju längre tiden går desto mer drar man sig för den där uppdateringen. Vi har ju gjort så mycket sedan sist att jag inte kommer ihåg allt! Två toller träffar, en jaktkurs, många härliga träningar av både jakt, spår och lydighet, växande valpar och närmande tävlingssäsong för att nämna något. Men för att börja i någon ände så tar vi jaktkursen:
Palmehelga, eller helgen innan påsk som vi svenskar säger, var jag och Jing på jaktkurs på Fosen.
Visserligen hade Jing inte
fyllt åtta månader än och egentligen kanske var lite ung men
jag kände att hon hade god nog lydighet och
koncentrationsförmåga för att klara det. Och jag var
också väldigt observant på när hon hade fått nog.
En viktig grund till att jag gärna ville delta var de instruktörer
som skulle komma. Inga Lena Djurberg och Anita Norrblom är kända namn
i retriever-Sverige och jag ville inte missa vad de kunde ha att komma med,
speciellt Anita var jag nyfiken på eftersom hon har jobbat en del med
tollare. Och jag blev allt annat än besviken! Dessa damer infriade alla
mina förväntningar gjenom att teoretiskt presentera sina
träningsmetoder och övertygelser, som är väl
förankrade i både beteendevetenska, erfarenhet och stor kunskap om
hund, på ett motiverande och logiskt sätt, och genomföra teorin
i praktik i samma anda. Härligt! Även Jing levde både upp till
och över mina förväntningar och jag är nu väldigt klar
över vilken liten pärla jag har. Det allra viktigaste rådet som
jag tar med mig från kursen kan summeras av Anitas kommentar om mig och
Jing och mina planer...: "Duktig hund, duktig förare, de kommer att
bränna iväg i 180 km/h. RÄTT in i väggen!". Så
jag ska nu undvika att med Jing göra samma misstag som jag gjorde med
Remus, vars "motor" jag trimmade och trimmade till absolut maxfart, utan att
bry mig om bromsarna det minsta. Därmed är lilla Loppans plan
för året är radikalt förändrad och borta är
juniorklassen jaktprov på Specialen i sommar, Tollerlagkampen i höst
och även beveglig jaktprov på senhösten. Istället ska jag
pyssla med att installera ett välfungerande ABS-system i min lilla
sportsbil, hästkrafterna kommer inte att försvinna. Målet nu
är jaktprovet på Gällö i Österund i maj nästa
år. I övrigt gjorde tollarna ett mycket gott intryck på
både instruktörer och övriga deltagare, det känns mycket
bra. Emil och Bounty håvade in godord i den avancerade gruppen, till och
med garvade flat-män hummade lite förnöjt över Jings arbete
:-) och Elisabeth gjorde ett jättejobb med att jobba ner Decoys
förväntningar, stor eloge till dig! Tusen tack, Turbo-Elisabeth,
för bästa resefölje och rumskompis man kan ha! Nattprat ÄR
viktigt! Jing fick också rundtuggat Emils öron som uppvärming
inför Mauserns anländande i familjen, nam, nam...För att göra det enket och mer överskådligt för mig själv så tar jag resten i rubriker.
Lydighet har det inte blivit så
mycket av som det borde sedan kursen med Jon-Ketil och Ellinor avslutades i
början av mars. Speciellt Jing hade haft gott av lite mer regelbunden
träning på fot, fotgående och ligg. Men det kommer. För
Remus del har det blivit mer, med fokus på framåtsändning,
kryp, lineföring, budföring och ro på post. Remus har verkligen
mognat i knoppen de senaste halvåret och han är mycket mer fokuserad
nu, må det bara hålla på tävling också! Som tur
är har vi lyckats tjata oss till ytterligare fyra gånger med
undervisning av Ellinor och Jon-Ketil med första dagen i början
på maj. Då klarar vi oss till hösten när vi hoppas komma
igång med en ny långtidskurs med dem :-)Bruksspår har vi lyckats få till ett par stycken var. Spårfreakar som vi är kör vi trondheim kommune runt för att hitta de platser som först får barmark, vi börjar få lite översikt nu. Med Remus har vi pirkat på pinnarna, de får man inte gå över trots att det skoj med spår! Han behöver få lite ordentliga utmaningar i spåret för att koncentrera sig fullt ut. Liggtiden blir också längre nu när det är mer ljus och även avstånden i takt med att större områden blir fria från snö. Men han jobbar
bra, nu gäller det bara att
få upp spårkonditionen med riktigt långa spår, bör
vara uppe i närmare 3 km i slutet av maj. Jing har också utvecklats,
hon har fått jobba mer äldre spår, det äldsta har varit
50 min. Och som oftast när det är Henrik som lägger dem, blir de
inte de allra kortaste heller. Nu är spårintresset så stort
hos henne att pinnar och leksaker är inte intressant längre, så
det är dags att dela upp det lite. Dels får hon gå längre
spår med få föremål där vi fokuserar på
spårnoggrannheten (lite för mycket spanieltendenser för min
smak, vill att hon ska ligga lika bra som Remus), och dels ska vi gå
korta "pinnespår", dvs ca 100 m lång och föremål var
10:e m som hon ej får gå förbi. Vi gjorde samma sak med Remus
så det ska nog gå bra.Viltspår har vi äntligen fått lagt också. Jing har nu gått tre spår
varav det sista var ett 16 h
gammalt övernattningsspår. De har inte varit så väldigt
långa än men vi vill bara få henne förstå
poängen, och det gör hon... Skanken blir mer och mer popular och vill
gärna behållas själv. Remus har bara gått ett
blodspår men det gick väldigt fint. Vi testade den danska varianten
med en uppsöksruta på 20x20 m och återgång på 20
m. Rutan var inga problem, han hittade starten direkt och satte av, första
återgången vinklade han bara medan den andra fick han jobba
rejält på. Jag lät honom jobba utan att lägga mig i,
bästa sättet att lära. I Sverige är
återgångarna bara 10 m och det är inom linans längd,
medan en på 20m innebär att man måste bli med bak i
spåret. Det tog en evighet (säkert 7 min) innan han till slut
hittade vinkeln och kom vidare. Men jag tror också att han lärde
mycket på det, vi får väl se nästa gång vi
försöker.Så var det ju jaktträning. Här har vi hunnit med en hel del! Det vill säga massor av passivitet, ro, stadga och följsamhet. Låter kanske tråkigt men det är det inte! Vi har varit så heldige att Elisabeths svigerföräldrar har lånat ut sina åkrar för oss att träna på innan snön är borta i skogen. Gemensamma övning och individuell träning på det man önskar. Remus har jag sett lite på linjetag. Jag vill ha synlig dummy för att han inte ska börja leta alldeles för tidigt, som han
tenderar till. Men han tar mest
sikte på personen som lagt ut dummyn och inte dit jag vill att han ska
gå. Men det är bara att träna. Hade med lite vilt en av
kvällarn som det blev lagt fält med. Remus gjorde det väldigt
bra i starten när han susade ut och fann måsen fort, plockade upp
den utan någon tvekan och kommer in med den i full fart till mig. Duvan
däremot blev lite hårt behandlad innan den kom in. Men med tanke
på att det har varit avlämningarna som inte fungerat innan så
var detta väldigt bra. Jing fick såklart också prova på
viltet, men bara i koppel. Vill inte att hon ska få för sig att
sticka av med det. Men hon lämnade av det fint när jag bad om det!
Även Alfred och Troja fick testa lite och det är i alla fall inte
snack om någon viltvägran där, härligt! I tisdags så
fick Jing gå sitt första fält. Har inte velat starta med det
förren snön var borta och hennes avlämningar bra. De är de
nu. Hon fick se Henrik gå ut, men hon fick inte se dummyna som han hade
med, en liten miss, hon visste inte att hon skulle leta efter någon
på första skicket. Men hon hittade en efter någon minut och
kom in i full fart! Och i andra skicket var det nosen på från
första steg och hon gjorde ett superjobb, stolt över lilla stumpan!
Remus fick också ett fält som jag lagt över stigen där
Troja med löptid hade gått och skvätt på vägen upp.
Med honom är fokuset att få honom att ta de innersta dummyna in
först, inte springa ut på 70 m och söka inåt. Det gjorde
han bra de två första, sedan var det vääääldigt
intressanta dofter, men jag fick skärpt upp honom och han tog in en dummy
till innan jag avslutatde.Utställning blir det nästa helg. Då blir det officiell debut på Pingan på dubbelutställningen på Fosen. Remus ska också ställa men bara en av dagarna. Vad gäller resultat har jag inga som helst förväntningar. På Remus allra första utställning förärades han med gult band vilket inte direkt var det jag hade trott. Ödets ironi gör att det är samma domare som gav Remus gult som ska dömma en av dagarna denna helgen. Nu ser Jing visserligen inte ut som en tax, som Remus gjorde vid nio månader, men i utställningsvärlden kan allt hända så vi får se vad som sker. Men eftersom vi är nio tvåbenta och åtta fyrbenta som ska dela hytte denna helgen så blir det garanterat något att fira! Och om det inte är lördagens resultat så måste champagnen självklart drickas i förebyggande syfte inför söndagen!
Vi vill också gratulera Jings mamma Mila och Nina som har tagit sin tredje 1:a i lydnadsklass 1 i Finland och därmed fått titeln TK1 (LP1), GRATTIS! Jing har också fått godkänt nivån av antikroppar mot rabies och är därmed redo för det stora utlandet.
Remus valpar har hunnit att bli 6-månader och både Grete och valpköparna är väldigt nöjda och glada för sina små! Jag har fått bilder på Soffy, Abu, Genie och Rafiki som kommer ut snart. Genie har blivit omplasserad då tyvärr dottern i familjen blev allergisk, men han har fått ett nytt, gott hem i Amager och han tränar redan för fullt med far! Jag glädjer mig ofantligt till att träffa allihop i maj!
Henrik har varit på plats och tagit en massa bilder som bara vänta på att komma ut. Hoppas jag hinner det i morgon, men de är värda att vänta på...
Resultaten från förra årets Retrievercup har nu kommit och till min stora glädje blev Remus åter igen Beste Toller 2007!! Han blev nr 6 av hela 79 deltagande retriever! Han var ju Beste Toller och även Beste unghund 2005 men fick se sig slagen av en annan toller i 2006. Underbart! Stort grattis även till NUCH SU(u)CH Tika och Inger Helene som gick in på en fin 10:e plats! Även Bounty (nr 27) och Emil (nr 57) var med av Tröndertollerne och nästa år tror jag vi har en hel hög med toller som kommer att tampas i toppen! Tollern är ju en ypperlig allroundhund och det bör vi visa genom att sända in resultat till denna cupen! Här är länken till resultaten
Remus har varit med i denna cupen i tre år nu och har varit bland de 10 bästa hundarna varje år! Vi är väldigt stolta över honom.
The results from the Norwegian Retrievercup 2007 was published today and to my great joy Remus was once again Best Toller of the year! He was placed as no. 6 out of 79 competing retrievers in the whole of Norway! In 2005 he was also Best Toller and also Best Youth (under 2 years) in this cup. I'm very pleased with this and we hope to perform well this year to defend the title!
Here's the link to the results, only in Norwegian though...
The Retrievercup is an all-round contest where all six retriever breeds send in their best results in three events (show has to be one and it's allowed with four events if field trial or workingtest is one of them) and that is scored according to set rules. The dog with highest amount of points win and the top 10 as well as winner of each breed is awarded. Remus has been amongst the top 10 dog all three times he has participated! We are very proud of him
I måndags var det åter lydnadskurs och igen fick jag en härlig kick i träningen! Vi hade apportering som moment och det är ju något som verkligen engagerar oss då det är en övning som vi använder i så många sammanhang. Både jag, Elisabeth och Jannike har känt att apporteringsträningen för jakten inte har haft samma glädje i sig den sista tiden men ingen har klarat att sätta fingern på känslan. Nu fick vi satt det till rätta! Men risk för att flera säkert är oeniga så uppfattar i alla fall jag det som att användande av leksak och godbitar är lite "fy-fy" i jaktkretsar. Hunden ska ju hämta för att den vill vara oss till lags. Hmmm, om det hade varit så enkelt. Varför ska hunden komma in till dig i fullt fyrsprång efter att själv ha jagat och hämtat en härlig dummy om du inte har något att erbjuda? Då anser många i jaktmiljön att det ska vara nog med en beröm, klapp och kanske en godbit men allt måste vara väääldigt lugnt och kontrollerat. Hur skoj tycker de flesta hundar det är på en skala? Inte särkilt på Remus skala i alla fall. Visst susar han ut, kommer in fint och i ganska gott tempo, sätter sig bra och lämnar av exemplariskt. Men var tog glädjen vägen? Så nu är vi tillbaka där vi började med massor av belöning i form av kong, bollar, godbitar och högljutt beröm! Och både vi och hundarna har det så mycket skojigare igen!! Glädjen är tillbaka i vår träning. Så från och med nu kommer jag inte att spara på belöningen på jaktträningarna, det ska vara hos mig det allra bästa är, det som man får när man har hämtat det matte ber om. På så sätt tror jag att viljan att vara till lags blir ännu större, då vet de att det finns något att jobba för. Så får alla andra säga vad de vill.
Mina föräldrar har varit på besök hos oss i veckan och det har speciellt hundarna njutit gott av. Långa turer varje dag och fickorna fulla av godis! Bägge hundarna är helt tokiga i dem och känslan är ömsesidig. Speciellt Remus och min mamma har ett starkt förhållande. Jing och alla andra hundar kan vara hur söta och underbara som helst men Remus är alltid bäst! Vi passade på att ta en skidtur ute på Kvål trots flera plusgrader och lite snö. Där fick Henrik några härliga bilder som finns att beskåda i NyGalleri.
JingPing har också hunnit att blir 7 mån och hennes utvecklingsgalleri är uppdaterat med nya bilder. Hennes huvud börjar nu bli starkare och hinner i kapp resten av kroppen och jag tycker att hon börjar se riktigt hyfsad ut nu. Helt objektivt alltså...
Vi ser fram mot helgen innan påsk då vi ska iväg på jaktkurs över en helg tillsammans med Elisabeth & Emil, Tone & Bounty samt Elisabeth & Decoy. Så det blir fyra tollare som ska visa framtassarna! Och det är inte vilka instruktörer som helst, Anita Norbloom, känd i tollarkretsar, och Inga-Lena Djurberg. Det ser i fram emot!
Jingan har också inlett sin utbildning till forskarhund då hon i lördags följde med Henrik upp i fält på Vega. En lite annorlunda typ av fågeljakt än den man normalt förknippar med retrievern... Catch and release är väl inte normen där ;-) Men det är oerhört bra miljöträning att vara med runt om i ladugårdar med allt som finns där, många nya människor, transportsätt, djur och tusen konstiga saker. Och framför allt en massa passivitetsträning, bara vara med och se på. Och så har jag fått Henrik att lova att han inte får säga fy till henne om hon får tag i en sparv... Eftersom hon ska vara med honom en hel månad uppe på Helgeland i maj är detta en fin mjukstart. Kan inte tänka mig bättre miljöträning för en hund. Remus, som är en ganska erfaren forskarhund, ska följa med mig söderut till Mandal istället och få upplärning i älvforskning... Tur att vi har skaffat oss en bil till!
Så Remus njuter av att vara ensamhund och idag var vi iväg och mötte Rival, Ricci och Alfred för en träningsseans vid Sluppen. Och det var en väldigt lyckad träning för oss. Remus hade bra fokus och gjorde fin lineföring med träning på att gå och stanna i vattenpölar, något han avskyr. Väldigt fin fellesdekk/platsliggning på alla hundarna, få ner förväntan på budföringen var kanon och han börjar verkligen förstå mer av framåtsändning! Så jag är mycket nöjd. Efteråt åkte jag, Jannike och Geir ner i byn och tog oss en fantastiskt god Sir Chili och kaka på café Dromedar!
Spännande ting är i görningen ute på Lundamo då det är bestämt att Emil ska få träffa sin första dam för ett kortvarigt kärleksförhållande! Hans utkorade finns i Tyskland och det blir en kombination av arbetsglada och trevliga hundar med mycket goda arbetsmeriter! Som utnämnd tante tycker jag ju att det blir otroligt spännande att följa detta och både tror och hoppas på att det blir valpar med det där "lilla extra" i form av arbetsiver och glädje.
I Danmark har det som tidigare nämnts varit valpträff och Grete sände mig dessa härliga bilderna! Det är inte en chans att Remus skulle kunna ljuga sig från farskap här ens om han skulle vilja! Mushu och Abu är rena kopior av Remus och även lilla Kida är pappas barn. Soffy (Mulan) och Aladdin är mer lika Sida medan Genie och Rafiki har hittat sin egen stil ;-). Men då Sida också är mycket lik flera vildänder bakom Remus (Jazza, Jessi, Tingeling) så är väl egentligen alla lika alla... Jag har även lagt till Annas bilder av Kida på den sidan. Jag blir så glad av att höra hur nöjd Grete är med kullen än så länge och hoppas att de fortsätter att utvecklas lika fint! Stor kram till alla SiRe-barn!
I går var vi på ännu en valpshow på Ler, samma plats som sist, och Jing gjorde mycket god figur igen! Denna gången var det två tollervalpar då även lilla Shakira (Tollerfamily's Beta Shakira) var med och gjorde debut, en underbar liten fröken med en härlig kontakt med matfar som visade henne. Shakira är född på samma dag som Remus valpar och därmed strax över fyra månader. Vi hoppas att få se henne och hennes familj på tollerträff framåt! Men då Jing är nästan tre månader äldre och därmed mer utvecklad drog hon längsta strået och blev BIR med mycket fin kritik. Innan vi åkte till utställningen, där vi hade uppmöte kl 12 men inte kom in i ringen förren vid 15.30 (!), hade jag med hundarna till jobb där de sprang lösa och jagade varandra i fullt fyrsprång i en timme. Jing var därför lite trött redan när vi kom dit och lååång väntan för att komma in i ringen gjorde att hon inte hade så stor lust att stå först. Men det kom sig. Elisabeth och Emil kom som hejagäng och fotograf (bilder!) och även Emma med Peik och hennes syster Anna var med och hejade, jättetrevligt! Jing blev väldigt glad över att träffa Emil igen (han har lika härliga öron som Remus... ;-)) och njöt av bägge herrarnas uppmärksamhet. Peik är en härlig ung herre efter två Tröndertollere (Laysa och Bonzo) som vi hoppas kommer att hiva sig på diverse aktiviteter och även blir med till Lagkampen i höst.
Så allra sist på dagen var det dags för gruppfinalen, denna gången var det sju raser i grupp 8. Domaren var noggrann och funderade länge men så fick golden och engelsk springer spaniel tack-för idag, och vi var fem kvar. Efter mer funderande så fick lagotton gå och därmed var vi placerade! Och visst så blev det BIG 4 idag igen, bara slagen av spanielarna, HURRA!!! Jag var väldigt stolt över min lilla loppa som var väldigt duktig i ringen och orkade hela dagen. Hon var lika avslappnad utanför ringen och tog livet helt med ro. Valpar och vuxna hundar i alla storlekar, stora människor och små barn, allting togs på rak tass.
Nu tror jag att vi väntar med att ställa ut till slutet av april då hon ska debutera i officiella sammanhang på Fosen. Det ska bli intressant. Men innan dess ska vi ägna oss åt mycket mer spännande ting med jaktkurs, lydighetskurs och såklart en massa spår!
Förra helgen var vi nämligen och gick spår. Vi åkte till Øysand som ligger nere vid fjorden och ofta är bart och ett väldigt populärt turområde. Och visst var det mycket folk där som strövade kors och tvärs. Henrik la ut ett spår till Remus och jag ett till Jing. Jag hade lust att prova Jing på spåruppsök så hon fick ett sådant, sedan blev det några spetsiga vinklar och olika underlag. Totalt var inte spåret mer än ca 200 m, med en kong i tillägg till slutet, men men tanke på att folk och hundar hade gått där hela dagen samt att det var en man som kryssade spåret flera gånger samt sparkade lite på kongen efter jag lagt det så var det mer än nog svårigheter. Henrik förde Jing och hon tog spårupptaget (ca 45 graders vinkel) direkt och gick åt rätt håll. Ganska het i starten men lugnade sig efter hand och blev mer noggran, vinklarna och kryssningarna var inga problem och både kong och slutet fann hon. Härligt fokus och helt klar över vad hon skulle göra, detta kommer hon att bli bra på. Remus spår var ca 500 m långt och fullt av spetsiga vinklar och över hans spår hade det gått 10 personer och en hund från det blev lagt till han skulle gå det. Eftersom så många hade gått där var det inte riktigt att göra spåruppsök för honom utan han blev satt rätt på spåret. En del problem i starten här också med så många kryssningar och det tog en stund för honom att komma in i det. Men jag krävde att han skulle gå mitt i spårkärnan och inte avvika med många decimeter och det var inte lätt. Men han kom igenom med äran i behåll och hade verkligen fått jobba! Att det hade tagit på bägge hundarna var tydligt på kvällen då bägge sov som stockar.
I onsdags var vi ute på Lundamo hos Elisabeth och Emil för lite skott-träning. Först fick Emil och Jing härja lite nere på myren och springa av sig lite, sedan gick E & E undan och jag lekte med Jing med kongen. Jing tittade upp på Elisabeth när skotten gick av, men det var inte tal om att släppa kongen! Härligt! Jag kommer att forsätta att träna på det viset, att skott inte ska betyda något, kopplingen till kast i jaktsammanhang kommer fort nog på egen hand så småningom. Sedan var det Emil-gutten som skulle träna på armuppsträckning och skott. För honom är skottet ingenting, men när någon höjer armen betyder det att det ska hända skojiga saker och då är det inte lätt att vara helt tyst och stilla. Gick skottet av i backen var det bara ro, men när armen höjdes var det spännande! Efter några rundor med höjd arm satt Emilsen dock som ett tänt ljus och väntade på order från mor, bra jobbat Elisabeth! Denna typen av träning gör man alltför sällan, men det hoppas vi det blir ändring på nu. Jing fick sedan två linjetag som hon löste mycket bra då hon satt lös och såg på när dummyn las ut, första knallade hon på men vände direkt när jag sa till henne och kom tillbaka och satte sig fot för att sedan bli sänd. Andra var också väldigt fin och hon kom rätt in med dummyn bägge gångerna, och helt tyst! Sedan var det Remus tur att få lite träning där jag körde lite fotgående, sitt och också ligg med skott. Det var inga problem. För att avsluta ställde vi upp till budföring och som vanligt tänder Remus på alla cylindrar för det är skoj! Men det blev bara sittande med av och på med kopplet idag. Väldigt bra! En kopp te och massa prat avslutade ett fin träningspass som kommer att göras om snart, tack Elisabeth!
Anna har sänt några bilder på Kida som verkligen är pappas flicka! De kommer snart. De övriga valparna hade valpträff på kennel Mariendals Red Nose förra söndagen . Underbart att höra att allihop är framåt, nyfikna, ivriga på att vara med och ordnar fint upp mellan sig! Som det ser ut nu så är Kida och Abu verkligen lika Remus, Aladdin och Soffy (Mulan) liknar Sida mest och Mushu, Rafiki och Genie blandar bägge. Jag har fått bilder som kommer snart
Jing attended her second puppy-show yesterday and again achieved great results! This time there was another little tollerlady of four months of age competing but Jing was awarded with BOB. In the group finals there were seven breeds competing in group 8 and one by one they were sent out until the four to be placed remained, and Jing was among those four! She went BIG 4, beaten by the spaniels, and behaved really nicely in the ring despite a long day full of waiting. She keeps her relaxed attitude both inside and outside the ring and is a true joy to have around you. Elisabeth and Emil came along to take pictures and cheer, also Emma, Anna and young handsome Peik was there, thanks for a great day and great support! Jing was thrilled to find Emil and immmediately attacked his ears, longing to be free to run and play, but that will be next time.
Now Jing will probably not be shown until her official debut in the end of April. Instead we have much more exciting things to do with a planned hunting course, obedience and of course tracking!
We went tracking last weekend with both dogs. The only place free from snow is also a popular walking area, especially on the weekend. So both got very challenging tracks with plenty of crossings and lots of other disturbances but they impressed again, Jing in particular. Now we are really looking forward to the snow disappearing, but with the amount of rain pouring down today it might not be that far away...
On Wednesday we went to Elisabeth and Emil to do some shooting training, first time for Jing. She looked at the shooter when the shot went of but refused to let go of her toy and kept playing. Good. I want to train her to not care about shots, she'll learn soon enough that they are connected to dummies anyway. Remus did obedience while shooting and that was no problem either. To finish off we did some exersies to lower his expectations on certain events by not being allowed to do what he thought he would. A really good training, thanks Elisabeth!
Remus' puppies in Denmark had a puppy-meeting last Sunday. All of them are curious, active, forward and eager to be a part of everything! Right now two of them, Kida and Abu are definately Daddy's children, Aladdin and Soffy (Mulan) looks more like Sida, and Mushu, Rafiki and Genie are nice mixes of the two. Grete has sent me pictures which will come soon
Nu har Jing debuterat i ringen på sin första valpshow på Norsk Spanielklubbs utställning på Ler. Lilla Loppan får med beröm godkänt för den dagen! Det som var viktigast för mig var att hon fick en bra upplevelse både i och utanför ringen, hur det än gick i bedömningen. Och det tror jag att hon hade. Hon imponerade mig stort med sin avslappnade attityd, både folk och hundar gick framför, bakom och till och med över henne utan att det affekterade henne det minsta. Alla hundar möttes med viftande svans och vänlig nyfikenhet men vår lilla fröken visade också att hon var en dam med en dams värdighet :-) När det var någon som morrade åt henne fnös hon bara och igorerade dem. Otroligt härligt! Till lilla frökens glädje hittade hon också Jon-Ketil och Ellinor som var där och sålde hundutstyr och det var helt tydligt att det var några hon kände! Hon hade gärna suttit hos dem hela dagen och tiggt macka av Jon-Ketil... Men in i ringen bar det så småningom. Inte helt oväntat var hon ensam tollervalp så konkurransen var minimal. Men hon äntrade ringen med full kontakt, hälsade fint på domaren och stod som en påle! Det verkade också som om domaren gillade henne. Sedan sprang hon väldigt fint trots det hala golvet bestående av målad cement, och stod ytterligare på samma fina sätt! Jag var väldigt stolt över henne och fick också kommentarer efteråt på hur duktig hon varit. Så hon blev ju BIR-valp. Sedan var det flera timmars väntan till gruppfinalerna skulle genomföras så vi åkte upp till våra vänner Åsa och Sindre där vi fick "second breakfast" och satt och pratade länge, tusen tack! Väl tillbaka på Ler var det fortfarande en god stund till vi skulle in igen. Jing fortsatte med sin avslappnade attityd och hade superfokus på morsan och korvbitarna så det blev ju lite träning på fot och kontakt. Till sist blev det dags för grupp 8 och det var sex raser som var med. Tre spaniels (amerikansk, cocker, clumber), golden, lagotto och toller. Jing stod otroligt fint igen men var väldigt facinerad av trähundarna de satt upp för att markera placering och nog även lite trött efter en lång dag så jag fick inte henne att springa ordentligt. Efter alla hundar sprungit för domaren och ställt upp igen bad domaren mig att ta ytterligare en runda med Jing. Dessvärre så slarvade jag igen och fick inte Jing att springa fint denna gången heller... Och jag tror att vi tappade en placering där, men så är det. Vi blev placerade som BIG 4 före golden och lagotto vilket jag oavsett tycker är väldigt bra! Jag är också nöjd med hennes kritik som finns att läsa här. Henrik var såklart med och tog några bilder under dagen.
Träningen forskrider för bägge hundarna och jag tycker det går framåt. I går hade vi kursen och då såg vi på budföring. Remus tycker det är en otroligt skoj övning och har dessvärre lagt sig till med tjuvstarter så fort jag fått av honom kopplet. Det tog vi tag i så jag tror att jag kan få ordning på det. Vi fortsatte också att jobba med att få ner förväntningarna rent generellt. Jing fick en introduktion i budföring och verkade tycka det var jätteskoj så det kommer vi att fortsätta träna på. Rent allmänt så är ju tollern en härlig och enkel hund att jobba med på just sådana övningar som budföring och framåtsändning, de älskar futt och fart, är din bäste vän om du har en godbit och förstår upplägget i en handvändning (lite för fort ibland...). Det syntes också då alla hundarna gick budföring som om de inte gjort annat trots att det var första försöket för många. Härligt!
Ytterligar en sorglig nyhet kom för inte så länge sedan, Remus bror Rosso har lämnar oss. Våra tankar går till hans familj.
On Sunday Jing made her debut in the showring at the Norwegian Spaniel club's puppy-show. It was an all-breed show with a very nice judge. To me it was most important that she had a fun day and felt well both inside and outside of the ring. And I think she did. She really impressed me with her reaxed attitude. People and dogs everywhere walking infront, behind or even over her didnt effect her at all. Other dogs were greeted with a wagging tail and friendly curiosity, but still in a lady-like fashion :-) If she was growled at she just sneezed and ignored the other dog. In the ring she had full focus on me and both stod and ran very nicely. The judge was greeted without hesitation and allowed to feel her through without to much moving. Although the applauding was a bit scary... As the only one of her breed she became BOB-puppy with very nice criticism. In the group final there were six breeds and we were placed as BIG 4 ahead of golden and lagotto! We had a very nice day indeed and we are very proud of our little rascal! Henrik was of course also there and got a few pictures!
Våra tankar går först till Astrid med familj som den 18 januari sa farväl till sin Ludo (NUCH Vildandens Lofot af Dinchi). Tung är sorgen att mista en familjemedlem, men vi vet att han har det bättre nu. Han kommer alltid att minnas och förhoppningsvis åter komma till ert hem, om än i en annan form.
Hos oss går tiden fort. I söndags firade Jing och hennes bröder sin 6 månaders dag. Jing fick dagen till ära en lång tur i den nyfallna snön och springa så mycket hon ville! Några bilder blev det, och det finns även nya bilder i hennes utvecklingsgalleri och faktasidan är uppdaterade med höjd och vikt.
Lydighetskursen med tollargänget fortskrider och det är otroligt skoj att se utvecklingen av alla ekipagen! Nu kan ju jag tala främst om vår grupp bestående av Remus, Emil, Rival och Troja, men Henrik som är i gruppen med Jing, Alfred, Ricci och Kasper påstår det samma! Speciellt är det utvecklingen av förarna som fascinerar. Från att vara armar och ben åt alla håll, med mer vridningar av kroppen än man tror är möjligt och en otydlig ström av kommandon har gänget blivit fokuserade, samlade, konsekventa och inte minst tydliga i sina signaler! Vikten av, och svårigheten med, att hitta rätt balans och intensitet i hunden för de olika momenten var ett av teman i måndags och det är något man tänker över alldeles för sällan. Jag har i alla fall inte tänkt så ofta på den utmaningen det är att köra en övning som halsgivning först och sedan följa upp med hopp över hinder. Ett högintensivt moment med mycket ljud och "stel" kropp ska följas av tystnad och smidighet. Inte bara enkelt visade det sig. Men vi är otroligt lyckligt lottade som har Ellinor Antonsen som instruktör och varje kurskväll är lärorik, inspirerande, tankeväckande och underhållande. Vi vill inte att denna kursen ska ta slut!
Träningen mellan kurskvällarna går fint och Jing imponerar med en mycket bra sitt trots stark störning av olika slag. Förhoppningsvis kommer det att trilla ner en slant gällande "fot" så småningom och ståmomentet blir stadigare hela tiden. Hon visar större och större vilja att komma in med dummyn och metallapporten är jätteskoj. Men att påstå att hon kan gå fint i koppel vore en överdrift...
Remus jobbar vidare med framåtsändning/framförgående men det allra största temat är att jobba ner förväntningar. Varvning mellan högintensitetsmoment och inte göra någonting, stå under fotkommando och bara ta av och sätta på kopplet etc. Rent tekniskt så kan Remus de flesta moment till 10 p men det handlar om att ha rätt balans/intensitet för att faktiskt få dem. Så det jobbar vi på och jag känner att vi har gjort stora framsteg de sista månaderna.
Nästa helg blir det premiär i ringen för lilla Loppan då hon ska på valpeshow på Ler. Ingen retrieverdommare tyvärr men det är miljöträningen som är viktig. Det ska bli skoj. Hon är nu även anmäld till Världsutställningen i Stockholm i sommar, och också de två utställningarna dagarna innan. Vi blir fyra stycken härifrån som ska ut på tur och ha det skoj. Förutom Jing så följer även Ricci, Emil och Rival med, det kommer bli super!
Jag har också hört från Remus barn i Danmark och allting står bara bra till. Rafiki och Mushu har fått pappas näsa, Aladdin susar fram i spåret, Kida uppfostras av Tasso, Soffy kommer på inkallning och Abu ska snart få en egen hemsida! Jag har också fått några bilder på Rafiki och Aladdin som kommer snart.
Lagt in några bilder och fakta om Jings föräldrar. Fler bilder kommer liksom Remus föräldrar.
Added a page with some pictures and facts about Jing's parents. More pics and alos Remus' parents will come.
Nu har jag äntligen fått gjort egna sidor till Remus och Sidas valpar.
Now I've finally made individual pages for Remus and Sida's puppies.
Nu har jag fått lagt ut bilderna från vårt besök hos Kida och hennes familj. Vi var inom på vägen upp till Trondheim och det var väldigt trevligt, tack Anna! Hoppas att vi ses om inte allt för länge.
Idag åkte jag och Jing trikk (spårvagn) för första gången. Inga problem, det finns ju alltid lite smarriga tuggummi liggande i hörnen! Det var bara spännande tyckte hon, synd bara att man inte får hälsa på alla medpassagerare. Tur i skogen och på isen innan vi tog trikken hem igen blev det. En fin tur.
Vi har också anmält oss på en valpshow den 2 februari, alltid bra med lite träning. Det är för alla raser. Nu måste vi bara lära oss uppföra oss i ringen, kan bli lite värre med den saken. Det Jing kan är att sitta, men det kan hon i gengäld riktigt bra! Men det ska vi väl få till.
Bytt färg på sidan. Hoppas detta är bättre, Grete! ;-)
Gott Nytt År!
Så var vi här igen, ett nytt år med nya möjligheter, både till framgång och besvikelser. Låt oss hoppas på fler av det förstnämnda än det sistnämnda. Terminlisterna är utlagda och planer är lagda för detta tävlingsår, det ser ut till att bli ännu ett aktivt och spännande år! Möjligheterna är många och en del saker kommer att prioriteras framför andra. För Remus del är det spåret som kommer att stå helt i fokus. I bruks hoppas vi komma oss upp ett eller ett par hack och i viltspåret så ska vi försöka komma med i NM igen som arrangeras här i Trondheim i augusti. För Jings del är det den grundläggande lydnaden som ska på plats. Efterhand kommer vi att gå upp till apellmerke och kvalifiseringspröve och kanske blir det en start på jaktprov under senhösten. En start i D-spor (apellspår) är på planen och hon kommer att följa med när Remus ska gå viltspårkonkurranser och också starta. Men det viktigaste är att vi har skoj och lär oss hur vi fungerar tillsammans. I tillägg ska hon gå K-test och röntgas både fram och bak. Utställningar blir det för bägge, men Jing kommer att prioriteras. Det blir mest det som föregår här i närheten i första hand men vi har faktiskt en liten tur till Stockholm och världsvinnarutställningen inplanerad. Det hoppas vi blir ännu en skoj Tröndertollertur med en massa moro! Och självklart blir det Tollarspecialen i sommar! Så planerna och drömmarna är där så får vi se hur långt vi kommer.
Året som gick har varit fullt med upplevelser. Remus fick lagt ännu en titel till sitt numera ganska långa namn när han tog det svenska utställningschampionatet i juni. Han har fått ytterligare första pris i viltspår och 7 juli genomförde han ett av sina hittils bästa spår när vi vann Selbu Trekk og Brukshundklubbs stora jubileumstävling med 29 startande ekipage. Det var en stor dag. Vi har haft ett par starter i bruks men inte lyckats komma oss vidare från klasse C, det tar vi i år :-). På utställning har han gjort det mycket bra, på fyra officiella starter blev han BIR på tre. Vad gäller jakten så är det ändå här det har hänt mest, det hade vi ju lagt på hyllan en stund. Vi startade på apporteringstest i Sverige i april men blev inte godkända, men vi har i alla fall fått med oss kvalifiseringsprovet. Det blev också start på officiellt jaktprov för första gången och även om vi nollade hade vi det skoj! En av årets höjdpunkter är såklart Tollarspecialen, trots att vi inte deltog i mer än utställningen. Remus var också inne i stora ringen för Årets Viltspårtollare för tredje året i rad, lika många gånger om det varit möjligt. Det är alltid lika skoj med specialen, att träffa vänner och se en massa duktiga hundar. I år har vi också fått igång ett härligt träningsgäng i Trondheim, något som bara bådar gott för framtiden. Det är väldigt inspirerande med så duktiga hundar och engagerade och duktiga förare som jag också räknar som mina vänner. Samhållet har också visat sig genom att vi ordnat Norges första Tollerlagkamp, en otroligt skoj upplevelse som vi hoppas blir tradition. En av de två största tingen som skett är såklart att Remus blivit pappa för första gången. Hans kull med underbara Sida är nu 2.5 mån och vi hoppas att få höra mycket om dem i åren som kommer. Det var inte bara Remus som fick något ut av detta utan även vi som fick glädjen av att verkligen lära känna familjen Munch, och jag tror att vi kommer att träffas många fler gånger! Sist, men absolut inte minst, har vi utökat vår famlij med ytterligare en lite röd galning. Jing är nu fem månader och har verkligen satt fart på huset! Hon utvecklar sig väldigt fint och det blir otroligt spännande att se vad det blir av henne! Tack, Annina, för denna underbara lilla dam, vi ska göra vårt bästa för att du ska bli stolt över oss.
Vi har hunnit med en hel del skoj i det sista. Vi spårade som bekant när vi var nere i Skåne, i de fina bokskogarna, en terrängtyp det inte direkt är överflöd av här uppe. På den sista turen innan hemresa hade vi lust att testa Jing lite så vi la ett D-spår till henne (mostvarande apellspår). Det är 300 m, 30 min gammalt och har tre föremål. Vi har aldrig presenterat Jing för något annat i spåret än hennes kongar så vi var mycket nyfikna på om hon skulle markera pinnarna. Lilla Loppan levde helt upp till förväntningarna och mer. Hon gick ett spår till 10 p med tydlig spårnoggrannhet, koncentration och iver. Pinnarna, som låg lite nere bland löven, inte bara markerade hon tydligt men letade frenetiskt efter dem och tog upp dem! Diken, snår och andra svårigheter forcerade hon utan problem och hon valde klart vilken sida om träden hon skulle gå. Jag blev riktigt imponerad. Remus fick fortsätta träna på vinklar och pinnar och det gick bättre. Några bilder på spring dagen innan blev det och dem hittas i NyGalleri.
I fredags satte vi kursen norrut igen men på vägen stannade vi till i Klippan för att hälsa på Remus dotter Kida som bor hos Anna, Daniel, Alexander och Sebastian. Och det måste nog var drömplatsen för en hund! Inte bara familjen, men även taxen Tasso på 9 år, nio stallkatter (minst), två hästar och ett flott småbruk med egen apporteringsjö och massor med plats att springa på! Kida var lika ljuvlig som sist vi träffade henne och hon utvecklas till en hjärtekrossare av rang... Pappa Remus hälsade hon glatt på och han var inte intresserad så länge, men "faster" Jing och Kida fann verkligen tonen och hann leka en massa på den korta tid vi var där. Innan vi åkte tog vi med Kida och Jing ut en tur i stallet där de fick träffa katter för första gången, Kida tycket inte de var så intressanta men Jing var fascinerad. De fick också hälsa på shetlandsponnyn Chester, som har samma färg på pälsen som Remus, och där travade Kida rätt fram och hälsade glatt och snusade och blev snusad på. Jing var lite mer avvaktande, hon ville väldigt gärna fram och hälsa men det var ju lite läskigt också! Hon kan bli låååång... En kanin fick de också träffa och snusa runt i den spännande stallen. Tusen tack för att vi fick komma förbi, Anna! Kida kommer att ha det underbart hos er... Bilder hittas i NyGalleriet
Efter många timmars körning (med en övernattning och stopp på många platser) var vi hemma i Trondheim sent på lördagkvällen. På söndagen vaknade vi med två nog så aktiva hundar som hade lust att finna på något skoj efter många timmars sömn. Så vi åkte ut och gick spår med dem, i kraftig vind och regn ankom vi Øysand naturesarvat som ligger nere vid fjorden och har barmark. För Jings del skulle vi prova en ny terrängtyp (strandäng) samt att gå i kraftig vind. Det är också ett område där det går mycket hundar så svårigheterna var på plats. Henrik la ett ca 200 m långt spår med fyra vinklar och två kongar. Till Remus la jag ett ca 1500 m långt spår med mycket raksträckor, få föremål och varierande underlag (strandäng, grusväg, stubbåker, gräs och lera). Åkern var dessutom frusen. Jag hade huvudsakligen tänkt träna på längden men det blev ett nog så krävande spår. Jing var först ute och gjorde ett bra spår i vinden, lite slarv i vinklarna men något måste hon ju jobba med också ;-). Kongarna fann hon utan problem. Hon är också fullständigt klar över vad vi ska göra och är lika ivrig som Remus inför spårstart nu, så vi har lagt på kommandot "sök spor". Remus slet lite i spårstart men kom sig fint. Vi hade lite problem på första raksträckan på stubbåkern (ca 200 m) eftersom jag inte hade kunnat märka något alls. Men han fann fram till vinkeln och sedan gick han helt super vidare. Jag hade gått uppe på en vall av lera (nyuppgrävd) och det tyckte han var väldigt svårt och ville gärna gå på sidan. Eftersom leran fastnar under fötterna och följer med när man går så var det verkligen inte enkelt. Men han gick väldigt bra annars och tog in alla föremål. Det var två trötta hundar som somnade framför peisen när vi kom hem! Bilder på Jing som går spår finns i NyGalleriet
På nyårsafton ville vi självklart hitta på något extra skoj och se till att hundarna var riktigt trötta inför kvällen så vi tog med oss ett gäng dummy, spårlina och sele och en skata och en duva och åkte till mitt och Remus special ställe. När vi kommit ett stycke upp så var det dags att låta Jing prova på vilt. Jag kräver inget i denna fasen men vill se till att upprätthålla hennes viltintresse. För det är något hon verkligen har! Både dummy och andra saker kan vara mer och mindre spännande för henne, men när det gäller fågel så blir hon extatisk, men utan att bli vild och förstöra. Så vi satte Remus vi ett träd ett stycke bort och Henrik höll Jing medan jag gick ut och la ner skatan ca 20 m från henne. När jag kom tillbaka så släppte jag hene och hon rusar fram till skatan, tar upp den direkt och kommer springande tillbaka. Rätt förbi mig såklart... Nåja, när jag går åt andra hållet så följer hon efter och jag fick komma till henne och belöna med leverpastej. Vi upprepade ytterligare en gång med skatan innan jag tog fram duvan och gjorde på samma sätt. Även nu tar hon den direkt, och vad som gör mig så glad är att hon har ett väldigt bra grepp med fågeln väl samlad och långt in, samtidigt som greppet inte är för hårt och hon visar ännu inga tendenser till att tugga utan duvan var nästan lika fin när vi var färdiga! Här lyckades Henrik även få några bra bilder som finns i NyGalleriet. Under seansen med Jing hade Remus faktiskt legat både stilla och tyst (!) och nu var det hans tur. Han fick apportera duvan två gånger innan vi avslutade eftersom sista skicket på duvan var väldigt bra med ett super upptag, bra grepp och god fart! Tydligt att det ger motivation att vänta... Sedan gick vi vidare ett stycke innan jag la ut ett kort "påfyllningsspår" till Jing i granskog med tjock mossa och Henrik la ut ett fält till Remus. Bägge fick göra sina saker (och vara passiv när den andre jobbade) och var mycket nöjda, liksom vi. Kvällen firade vi hemma i lugn och ro med en väldigt god middag och en förkyld Henrik. Jing tog raketer och smällar med stor ro och under klimax kl 24 låg hon och Remus och tuggade på vars en godis i lugn och ro. Hon vände sig vid ett tillfälle mot vårt stora fönster med utsikt mot hela byn när det var stora rakter rätt utanför och studsade till av vad hon såg. Men efter ett par sekunders funderande fortsatte hon med sin godis, HÄRLIGT!!
Detta får vi hoppas blir årets längsta inlägg i dagboken...
Happy New Year!
A new year is coming with new possibilities, both to success and disappointments, but lets hope most for the first-mentioned. Many competitions this year has been been planned and it looks like we will have yet another active and exciting year. Thera are plenty of possibilities but some things will have to stand back to others. For Remus this year will have main focus on tracking and trailing. On the workingtrials we hope to advance a level of two and in game-tracking we aim to compete in the Norwegian Championships which takes place here in Trondheim i August. For Jing this year will focus on the basics in obedience. We hope to pass the lowest level in obedience and also the Qualification-test she needs to start the fieldtrials. Perhaps we will start her in beginners-class fieldtrial in late autumn. Time will tell. If everything goes as planned (or nearly...) she will also start lowest class workingtrial. As Remus will be going to a few game-tracking contests Jing will tag along and try it out. She will additionally do a character-test (small mental description needed to start the workingtrials). X-ray is of course also scheduled. Both will be shown, but Jing will have priority, mainly at shows around Trondheim, with the exception of a little trip to the World Winner show in Stockholm. And of course will we go the Tollarspecialen, the cabin has been booked a long time already!
What about the year passed then? 2007 was a good year in many ways. Remus added yet another titel to his now quite long name when he won the Swedish show-title (SU(u)CH) in June. He has won more first prizes in gametracking. We had our biggest day when he on the 7th of July won the large all-breed game-tracking contest in Selbu out of 29 participants. On the workingtrials we have not had the same success but are still in the same class. Let's hope we can even that score this year instead! When it comes to confirmation Remus has done great. Out of four entries in official shows he was awarded with Best of Breed on three of them. This year we also put alot of energy into field training after a year of pause. Although we havent achieved any great results we still passed the Qualification-test, was on the second-best team in the TollerLagkamp, and started an official fieldtrial (which we didn't pass). But we has a lot of fun both while training and competing! At the Tollarspecialen Remus only participated in the show as he was maiting Sida at that time, and he was also in the Grand Ring for the "Game-tracking Toller of the Year" for the third year in a row (of three possible) which makes me very proud. Perhaps we will win the award one day... ;-) What I remember very fondly is that we have established a very good training environment here in Trondheim with many excellent dogs and their enthusiastic and skilled owners which I also count as my friends. That is a good sign for the future. A solid proof of this is that we managed to arrange Norways first team-competition for tollers, Tollerlagkampen 2007! Let's hope this turns into a tradition for many years to come. Two main events still marks themselves as the highlights of the year. First Remus became a father for the first time when wonderful Sida gave birth to seven beautiful puppies on October 12th. We wish their children all the best and hope that we will hear much from them in years to come! In this process we also got to know the Much-family quite well and I dare say we will probably meet them many times in the future as well, as you do with good friends! The other important thing this year is the arrival of Jing. This little lady swept our family off our feet and marched straight into our harts (except when she has eaten cat-pooh). She is now five months and developing very nicely. She has a whole differend energy-level that Remus (higher!) and we need to lear new things in how to handle her. We hope to learn quickly... ;-)Thank you Annina for the little Racing Rascal, she is living up to her name every day but we hope to make you proud in the end!
We have trailed quite alot this Christmas and Jing is impressing. She has already mastered the lowest level workingtrial-trail to highest score (human-trail, 300 m long, 30 min old and 3 objects in the trail) and just gets better! She is very meticulous in the track and very focused with high motivation. And she definately understands what it is we want her to do. Feels good... Remus has of course also done his share of trails and works very well. We need to work a bit more on the angles and the objects but nothing serious. And he so enjoys it!
On New Year's eve we also brought some game to let Jing have a go. I have presented game to her several times already to make sure she keeps her interest for in. But that does not seem to be any trouble, the only dog I've seen with equal interest in the birds is her mum, Mila. Jing absolutely loves them! She has a very good take up of the bird, quick and secure, carries it in a firm grip deep in her mouth, but without beeing to hard. It was hardly a mark on the birds afterwards. It was a joy to see her retrieve the magpie and pigeon we brought! I do not demand any deliveries of her at this stage but it is something we need to work on separatly, in due time, because she very much want's to keep her game... Remus, who was tied to a tree when Jing worked, was quiet and calm during the whole session so I let him do two retrieves of the pigeon as well. We finished after the second as he had such a good take up, speed and grip that we wanted to end while the game (and game...) was good.
There are pictures both of running in the woods of Skåne, Jing trailing and Jing and Remus retrieving in NewGallery!
Let's hope that this will be the longest diary entry this year...