Husse och Matte "Dad and mum"

Matte, mamma, mor och den mest hundentusiastiska i familjen heter Johanna Järnegren. Jag är den som sköter träningen av Remus och som ständigt envisas med att dra runt på kurser, tävlingar, utställningar och olika sammankomster för hundar. Till vanligt så jobbar jag som forskare i marinbiologi vid Norskt Institutt for Naturforskning (NINA). Mitt yrke är en passion som jag lyckats göra till arbete och jag älskar mitt jobb. Det blir ibland mycket resande men än så länge har vi lyckats lösa det utan problem. Vi bor i en halvpart i Trondheim där jag trivs mycket bra. Vi tränar som regel organiserat ca 2 ggr i veckan och på övriga dagar hittar vi på saker själva. Jag har inte haft hund förr men när vi nu bestämde oss för att skaffa en så skulle det göras ordentligt. Många böcker har plöjts igenom, kurser tagits och träningskompisar, instruktörer och uppfödare har ständigt plågats med frågor. Tack till er alla! Mitt "mål" med Remus är att ha en frisk, glad och väluppfostrad hund som tacklar de flesta situationer och som trivs med sig själv och livet. Jag har en liten önskan om att så småningom få en dotter efter honom och om hon visar sig ha alla kvalitéer som hennes far har, starta en liten kennel. Men det är planer som ligger långt fram i tiden. Först så ska vi och Remus göra en massa saker tillsammans! Jag är mycket upptagen av att tollern är en hund som vill och ska arbeta för att må bra. Därför är vi aktiva inom många grenar inom hundsporten. Jag anser också att man i framtiden bör avla mer på bruks- och jaktegenskaper hos hundarna än att som idag fokusera nästan enbart på utställningsmeriter. Tollern är en aktiv arbetshund och bör så förbli! The most dog crazy in our family is me, Johanna Järnegren. I have the main responsability for Remus' training and is also the one that constantly persists in taking courses, compete, go to shows or turn up at all different kinds of Dogs events. In everyday life I'm working as a reserach scientist in marine biology at Norwegian Institute for Nature Research (NINA) in Trondheim. My profession is a passion that I have succeeded to turn into my job. Sometimes I need to travel but we have solved that so far. Remus is my first dog and as soon as we had decided to get him I found out that I was going to do this properly. Many books has been read, courses taken and training-friends, instructors and breeders constantly bugged with questions. Thank you for holding out! My "goal" with Remus is for him to be a stable and well-mannered companion that can handle most situations he is put in and who enjoys life in general. I have a small wish to eventually (and hopefully) get a daughter after him and, if she proves to have all the qualities necessary, perhaps start a small kennel. But those are plans for the future, first we have a lot of exciting tings to do together! My vision of the Nova Scotia Duck Tolling Retriever is a working dog. Of course they need to fulfill the exterior requirements of the standard, good health and mental stability are obvious, but the working ability of the dog should be much more in focus than it is today. I am preoccupied with the Toller beeing a dog that wants and needs to work to enjoy life. A Toller that has been allowed to use its head it is a wonderful family dog in every way. But if it does not get the mental and physical exercise needed it might become a problem.

Vel, vel - hva skal jeg si til alt dette? Jeg heter altså Henrik Jensen og er Remus sin far (og sjølsagt sjefen i huset vårt på Hoem). Mitt ønske da vi diskuterte om vi skulle skaffe oss hund, og vurderte hvilken rase det skulle bli, var vel egentlig å få en skikkelig turkompis. Jeg har alltid trivdes godt ute i skog og mark både om vinteren og sommeren. Da jeg begynte å tenke meg om fant jeg også ut at jeg hadde vært en smule misunnelig på folk jeg traff på som hadde med seg hund ut på tur. Det så jo faktisk enda mer hyggelig og idyllisk ut! Ambisjonene mine når det gjelder konkurranser i lydighet og alle slags tidligere ukjente hundesportsgreiner er nok imidlertid en smule mer labre enn for Johanna. Men jeg syns det er artig med alt som gjør at Remus, Johanna og jeg kommer oss ut i skog og mark! Spesielt bruks- og viltspor syns jeg det er morsomt og interessant å holde på med. Dessuten er det ikke akkurat noen ulempe for meg heller at Johanna legger så mye arbeid i for eksempel lydighetstrening... I tillegg til å være sjåfør og sherpa, og transportere alt utstyret som trengs når Johanna og Remus skal på konkurranse, har jeg også fått oppgaven som fotograf. Fotografering har vært en hobby sia jeg var en 10-12 år og ble interessert i fugler, og jeg syns det er veldig morsomt å ta bilder av Remus (og Johanna) i alle mulige mer eller mindre rare situasjoner som oppstår når de holder på med sitt. Når vi ikke er ute på tur, hundekonkurranser eller utstillinger et eller anna sted i Norge eller Sverige, bruker jeg mye tid til å tenke på gråspurv. Som Johanna er jeg biolog, og jeg jobber som forsker ved NTNU (Universitetet) i Trondheim. Det jeg hovedsaklig konsentrerer meg om er bevaringsbiologi og genetikk. Og jeg bruker øypopulasjoner av gråspurv på Helgelandskysten i nord-Norge som modellsystem. I 2004 fikk Remus være med meg på feltarbeid i tre uker. Vi hadde det kjempegodt sammen vi "to kara", og Remus fikk oppleve mye spennende. Skikkelige "turkompiser" var vi, akkurat slik jeg hadde forestilt meg at det skulle være å ha hund! Kanskje jeg må skaffe meg min egen etter hvert? Eller kanskje helst ta over ansvaret for en ferdigdressert Remus når Johanna får igang kennelen vår? "Time will show" som Rudolf Blodstrupmoen så fint sier det. We are still waiting for the English translation...